M passar på att klippa gräset idag, när det torkat upp någorlunda och vi inte hade något annat särskilt på gång. Det var verkligen välbehövligt, det har växt en del sen sist. Ändå känns det som att det inte behövts klippas lika ofta i år som annars. Vet inte om det bara är en känsla eller om det verkligen är så?!

I:s mamma ringde och frågade om H jr ville komma och leka en stund. Hon hade längtat efter H jr i flera dagar :) Så M skjutsade dit henne för en timme sen. Hon hinner inte vara där så länge, för hon ska ju upp till dagis imorgon, men hon var jätteglad att hon skulle få åka dit en stund!!

M jr brukar alltid ringa till mig och säga godmorgon, när han vaknat. Imorse gjorde han dock inte det. Så på förmiddagen försökte jag ringa hem, men fick inget svar. Sen hann jag inte ringa mer. De var dock vakna när jag kom hem! ;)

H stack nyss hem till sin kompis O och M jr pratar med sin kompis K i telefon, vet inte om de ska leka eller inte. H jr varvar ner efter dagis med lite "Anki och Pytte".

Inga särskilda planer för kvällen.

Så har man då avklarat två arbetsdagar redan. Det har gått fort! Det har varit skapligt lugnt, så man hinner sätta sig in i saker och ting (även om det kommer ta ett tag till innan man har kläm på allt). Idag har jag hunnit ha möte med personalen på min grupp och gå igenom alla boende. Vissa har det knappt hänt nånting med, medans det har hänt mycket med andra. En ny har flyttat in också och det tar ju lite tid att få grepp om en person sådär, sjukhistoria, mediciner osv. Alla är ju så dåliga när de flyttar in numera!

De verkar ha haft det väldigt tufft när vi haft semester, de andra sköterskorna. Det har uppdagats många missar osv. Känner med dem, för man vet ju själv hur det är att stå där och inte veta vilket håll man ska vända sig åt när arbetsuppgifterna hopar sig... När man arbetar med människor så kan man ju inte alltid prioritera (planeringen faller om nån blir dålig osv.) och man kan ju inte bara spara vissa grejer till en annan dag. Man får vackert stanna och jobba över för att allt ska bli klart. 

Känner själv att jag mycket, mycket lätt rycks in i den här stressen! Bävar redan för helgen, då jag jobbar fredag-måndag. Vet ju hur stressigt det brukar kunna vara...

H jr var trött ikväll efter den första dagen tillbaka på dagis. Förstår henne helt och fullt, är bra trött själv! Så ikväll blir det inga andra aktiviteter än att slappa framför datorn, lyssna på ljudboken osv. Eftersom vi städade hela huset igår och jag körde en maskin tvätt efter jobbet idag, så känns det som att jag kan ta det lugnt med gott samvete!

M och M jr kom precis hem från en löprunda. De har legat lite lågt med det några veckor, av olika anledningar, men nu kom de äntligen (enligt de själva alltså!) ut igen. Tydligen gick det ganska bra trots att det var ett tag sen.

H kom ju idag. Han har slängt sig på sängen och kikar på tv. Det är mycket att se nu i OS-tider! 

H jr ligger i sängen. Verkar ha lite svårt att somna, kanske är hon övertrött. Det tar väl ett tag att komma in i riktiga vanor igen.

H jr har verkligen längtat till dagis sista veckan. Lyckan var stor när hon vaknade imorse och insåg att måndagen äntligen var här! Hon åkte cykel med M till dagis, så jag var inte med när hon gick dit, men jag kan tänka mig att leendet gick från öra till öra ;)

Lika glad var hon när jag hämtade henne. Hon hade inte direkt bråttom hem... men när jag talade om att vi skulle till biblioteket så följde hon snällt med.

Det verkade inte vara så många barn på avdelningen idag. Många kanske fortfarande har sommarlov. Kan tänka mig att det kommer tillbaka fler nästa vecka när skolorna börjar.

Inne på H jr:s avdelning har de ett tåg på väggen (utklippt i papper). Varje barn har en egen vagn, med sitt namn, foto och födelsedatum. Vagnarna sitter i ordning, med den äldsta först. Och idag upptäckte jag att H jr helt plötsligt sitter först!!! Oj, så stor hon kändes direkt! 3½ och redan störst på avdelningen...

En positiv sak var dock att jag upptäckte ett nytt namn på en vagn (ja, det fanns fler nya namn, men det var 1-åringar) och det var en flicka som också är född -05. Så nu blir de i alla fall 3 tjejer födda det året på avdelningen, kul!

Förhoppningsvis kommer hon även i fortsättningen att kunna leka med sina bästa kompisar I och E, även om de nu har flyttat över till den större avdelningen. I och hon kommer ju så himla bra överens, har ju lekt mycket nu i sommar, så det är lite trist att de inte får gå tillsammans. Dock kommer de ju att skiljas sen när I börjar lekis och H jr går kvar på dagis...nästan så man önskar att H jr varit född en vecka tidigare och på så vis helt plötsligt varit ett år äldre!

Ja, så var det dags att återgå till arbetet idag då. I år är nog första gången som jag inte haft ångest hela sista veckan inför att börja jobba igen! Känner verkligen att jag varit ledig, kopplat bort alla tankar på jobbet osv. Dessutom känns det ju som att det redan är höst med det här vädret, så jag tyckte faktiskt att det kändes ok att börja jobba!

Vi två som jobbade idag jobbade båda första dagen efter semestern, så ingen av oss hade koll på nånting kändes det som. Det hinder hända en del på några veckor!

Vi skulle ha varit fyra idag, men de två andra (som jobbat medan vi haft semester) hade fått kompledigt av chefen... lite synd kan man ju tycka, att båda fick det. Hade ju inte varit så dumt att få lite rapport. Sa nåt till chefen att jag hoppas att de skrivit nåt och det hade varit förutsättningen att de skulle få ledigt. Men nån rapport fanns inte skriven. Fanns endast uppskrivet i almanackan det som skulle göra och det var lite knapphändig information...

När man varit borta så här inser man hur viktigt det är med dokumentationen också! Blir så irriterad när man inte kan läsa sig till saker och ting.

Verkar ha varit mycket rörigt under sommaren! Personalen på min grupp hade mycket att berätta. Feldelade dosetter, saker som ingen tagit tag i osv. Förstår att det är frustrerande, men tyvärr kan man ju inte göra så mycket åt det såhär i efterhand. 

Ringde till H vid 21:30, ville stämma av inför morgondagen då han äntligen kommer hem igen! Visserligen har han varit här flera gånger och även sovit över ett par gånger, under sin "pappavistelse" på 3 veckor, men nu börjar den vanliga lunken igen med varannan vecka.

I alla fall, jag försökte ringa på hans mobil först, men fick bara "Abonnenten kan inte nås..." Så då ringde jag hem till hans pappa istället. DET var nog inte populärt! H nästan viskade när han svarade och påpekade "Vad sent du ringer!"... Öh?! Han är ju inte direkt kvällstrött.

Men nej, felet var att de små barnen låg och sov... Ja jisses, här bor de i ett radhus med två våningar och man kan inte ens ringa halv 10 på kvällen?! Herregud, det är väl bara att se till att man inte har telefonen i barnens sovrum?? Nu förstår jag verkligen att han inte tordes ringa hem sent till pappa när han skulle sova kvar här... inte klokt!!! (Har förresten talat om för H ett otal gånger att HIT får han ringa närsomhelst, även om det är mitt i natten! Tänk om det är viktigt, har hänt honom nåt?!)

Fast sådär blir det när man tassar på tå runt de små. Det var vi väldigt noga med när barnen var små, normal ljudnivå och inget tisslande och tasslande och viskande. Herregud, man måste ju kunna leva på kvällarna när barnen har lagt sig också!

Vi har alltid haft radio eller så på när de skulle sova som små bebisar, allt för att de skulle vänja sig vid ljud. Men så störs de heller inte av om telefonen ringer sent på kvällarna, om det ringer på dörren, eller om man har högt ljud på tv:n osv. SÅ skönt!