Min kompis Å har precis förlorat sin farmor. Visserligen var hon gammal, men det blev ändå hastigt. Å har dock en stark övertygelse om att man kommer till himlen när man dör, att kroppen bara är ett skal... Jag önskar verkligen att jag kunde ha samma övertygelse! Det är en himla fin tanke och jag VILL verkligen att det ska vara så, att tiden på jorden inte är allt.

Det har ju blivit mer aktuellt sen min pappa dog. Jag önskar att det är så att han finns där nånstans och kan se vad som händer oss här nere, men jag saknar den där riktiga tron/övertygelsen om att det är så.

Nu är min farfar dålig. Eller han har varit dålig länge, men ända sen pappa dog för ca 1½ år sen har han bara blivit sämre och sämre. Har varit in på lasarettet flera ggr, haft vätska i lungorna m.m

Envis är han också och har vägrat åka in till lasarettet igen, trots att det riktigt bubblat i bröstet på honom. Han har inte orkat gå uppför trappan till sovrummet, så han har fått sin säng flyttad till nedervåningen.

En dag i förra veckan hade han sagt att det small till i bröstet och själv sagt att han nog fick en hjärtinfarkt. Men inte skulle han till lasarettet inte. Sen i måndags kom han så äntligen iväg! Vet inte vad som fick honom att äntligen gå med på det, men kanske kände han att han inte orkade längre.

Envis som han är så GICK han ut till ambulansen!! Vilket gjorde att han då fick en hjärtinfarkt till... Men nu är han på lasarettet i alla fall och får den hjälp som han kan få. Men inte är han bra inte. Farmor fick inte ta med honom ner i kafeterian, för han var för dålig.

Igår hade han gått ut till matsalen, men när han kom dit orkade han inte äta, orkade inte få upp armen. Det värsta är att ingen personal märkte någonting!!! Suck...

Han fyller snart 84 år och jag vet att han VILL dö. Det har han sagt flera ggr sen pappa dog. Vi får se om han klarar detta, men om han inte gör det så hoppas jag bara att det får gå lugnt och stilla, att han slipper ha ont. Att han själv vill dö känns faktiskt som en liten tröst, då vet jag att det inte är något han är rädd för.

Återigen HOPPAS jag att det finns något efter det här livet. Då kan pappa ta emot farfar den dagen han inte orkar längre. Det låter så himla fint och skönt, men jag skulle på något vis vilja bli övertygad om att det verkligen är så!!

 

Breezie

4 november 2007 09:04

Ja det är en jobbig känsla att ha ovissheten. Om det bara kunde finnas nått litet tecken. Men det kan ju inte bara ta slut känns det som. Vart började allt från början? Man tänker ju att om det var gus som skapade människan osv. Hur vet man det vem har sett det? Ändå så finns en viss tro eller kanske är det ett hopp? Jag vet inte. Men nog vill man veta allt

http://Breezie

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så var det helg igen. Veckorna går verkligen fort, oavsett om man jobbar eller om man är ledig. Nu har ju jag haft min veckas semester redan och jobbar för fullt igen, men resten av familjen är ju ledig. M har en vecka kvar på sin semester nu och tyv...

Som jag skrev har jag ju tagit tjänstledigt från mitt ordiniare jobb som sjuksköterska. Har varit ledig snart ett år. Jag är egentligen ledig pga studier, pluggar engelska på högskolan. Men samtidigt som jag pluggar har jag också startat eget som öve...

Oj, det var verkligen länge sen jag skrev något på den här bloggen! Har nästan glömt att jag ens hade en blogg, det har ju gått över 1½ år sen senaste inlägget... Men helt plötsligt så fick jag lust att börja blogga igen. Vi får se hur länge det håll...

Har känt av smärta i armen idag, efter sprutan, men inte alls så illa som endel verkar ha fått det. Sov lite dåligt inatt, vaknade så fort jag låg på armen osv. Så idag har jag varit jättetrött. Men blir det inte värre än så här så tänker jag inte kl...

Här är höstlovet i full gång och t.o.m. snart över. Gud så fort en vecka går!! H har varit hemma hos sin pappa i några extra dagar, men kom hem i tisdags kväll igen. Innebandyträning igår och idag är han hemma hos en kompis. M jr har varit hemmavid, ...