Slakthus

25 november 2007 00:02

Det är inte fel på läkaren. Det är fel på det system som socialdemokraterna har infört att en läkare inte kan straffas och heller knappast tvingas avgå av åldersskäl. För att dölja detta har man infört sk LexMaria anmälan till Hälso-o Sjukvårdens Ansvarsnämnd. HSAN, där man som oftast friar eller dömer ut "erinran" och fortsatt tjänst. Det är ett statligt fiffigt sätt att komma undan mediadrev och kostnadsanspråk. När HSAN äntligen tagit ställning så är nyhetsvärdet borta och allt är glömt - utom hemma hos offret
HSAN begraver sjukvårdens offer i pärmar i meterlånga hyllor och Staten behöver inte betala en krona.

Säga vad man vill om USA med sin sjuka rättsprocesser, men där dör inte en katt av misstag utan att läkaren får sluta på jobbet. Där Vet alla patienter att läkaren måste vara försiktig och kunnig för att ha lön nästa månad på något sjukhus alls. Andra släpps inte fram. Det kallas Trygg Sjukvård för unga och gamla.

HSAN skapar en kaxig självsäkerhet hos läkaren eftersom han/hon knappast riskar något alls och garanterat inte en krona i skadestånd oavsett de mängder av invalider de producerar på jobbet. Krav, Riskbedömning och Personlig Konsekvens föder Aktsamhet, Hänsyn och Kunskap.

Förlåtelse in absurdum i decennier föder å andra sidan uppblåsta Kejsare med vita rockar och även våldsverkare på T-banan utan minsta Ansvar på hela samhällets alla nivåer. Så skyll inte på läkarna – de tackar och bugar åt systemet som tillåter allt och som skyddar dem tills de dör av ålder och darr vid operationsbordet.

Helena

25 november 2007 09:18

Läkare slutade jag lita på när jag var sju. Och ännu mer när jag tolv och de sa att nej men det är normalt för en tolvåring att väga 21 kg. Nej men hon är sådär smal naturligt och har ont i magen och kräks minst en vcecka varje månad sen tio år tillbaka för att hon har magkatarr. EN läkare sa till och med att jag hade kommit in puberteten (dt var hennes standarduttryck för att slippa undersöka patienter. hon sa samma sak om min systers bästis som hade en enorm huvudvärk och plötsligt fick epileptiska anfall-ett halvår senare dog hon i hjärncancer. innan hon ens hade börjat sjuan) hade inte den där vikarien som sa till mig Du är mjölkallergiker tajmat såväl att han kom in till väntrummet på akuten den där kvällen hade jag inte suttit här idag. hade jag inte dött av näringsbristen hade jag tagit mig av daga själv för jag orkade inte mer. och allt detta för att läkarna inte ville lyssna på ett barn som var magsjukt minst en vecka varje månad i tio års tid.

Doktor

25 november 2007 14:27

Läste nu hela artikeln.
Vid besök hos läkaren hade pojken halsfluss och 75 i blodvärde. Läkaren trodde att det värdet berodde på infektionen. Det är helt korrekt att blodvärdet ofta går ned i samband med en infektion, men en i övrigt frisk gosse borde inte ha ett SÅ lågt blodvärde. De uppmanades återkomma efter 7-10dgr om han ej blev bättre. Vid återbesök till annan läkare efter 10dgr var blodvärdet 65 och gossen inremitterades till sjukhus där diagnosen ställdes och fick cellgifter. Ett halvår senare dog pojken i följderna av en ny infektion. Det finns en mycket liten möjlighet att pojken levt längre om man ställt diagnos och fått behandling en vecka tidigare, men tyvärr är chansen att han levt idag inte stor. Läser man aftonbladets korta artikel är det lätt att man får en annan bild.

Håller med om att diskussionen kring stafettläkare är problematisk. Saken är den att mycket få läkare vill bli distriktsläkare - och därmed uppkommer problemen med underbemanning. Arbetar själv inte som sådan, men anser att Prio 1 för politikerna (det är ju tyvärr de som bestämmer) är att göra specialiteten mer lockande för yngre kollegor genom högre löner, bättre arbetsklimat etc.

Helén

25 november 2007 15:21

Håller med dig i mycket av vad du skriver, men kan ändå inte låta bli att tycka att det även beror på just läkaren. Han ska ju ha den kunskapen och kompetensen att kunna göra bedömningar och uppföljningar.

Slakthuset

25 november 2007 23:23

Helén.

Jag var nog inte så tydlig. Såklart det är en läkare som tabbar sig i botten, men mitt inlägg avsåg att det korkade och giriga sparsystem vi har i sjukvården skapar monster av läkare, som nu inte behöver bry sig av sina fribiljetter, men som skulle betänka sig rejält om det fanns en påföljd av mördandet. Makt korrumnperar inte bara politker och pampar, den korrumperar alla som föds in i en skyddskultur fri från allt ansvar. Jag går inte till en svensk läkare, jag går till en klinik i ett annat EU-land. Där jobbar skärpta och kunniga läkare, som riskar jobbet. Här riskerar jag att bli kastrerad när man skulle ha opererat bort halsmandlarna men läkaren får fortsätta gissa på andra försökskaniner var halsmandlarna egentligen sitter på en man.

Och till sign “Doktor”. Det är exakt din åsikt jag motsätter mig. Du skriver att pojkens möjlighet att fått leva “inte var stor”. Det betyder att du värderar hans liv som knappast värt ett försök att rädda och ursäktar din kollega som värderat pojkens liv till noll och satte ut behandlingen utifrån detta. Med den behandling pojken fick så blev hans liv garanterat kort. Med en annan människosyn KANSKE han hade klarat sig. Läkaretiken borde få sådana som du i kåren att inse att ni ska göra ALLT för att klara patienten oavsett oddsen att han “kanske” skulle dö ändå är INTE ditt avgörande. Och när behandlingen blev fel så är det heller ingen ursäkt att pojken "ändå" hade dött. Fullständigt skandalös tolkning av de etiska regler du har skrivit under en gång då du var en inkännande Doktor före krigen.

Helén

26 november 2007 09:10

Slakthuset: Du har nog mycket rätt i det du skriver! Jag hör ju också på släktingar i USA att vården är en helt annan, bemötandet och omhändertagandet helt suveränt - de vet ju att de kan bli stämda när som helst!

Slakthuset

26 november 2007 10:19

Helén. Exakt det jag menade. Ansvarskrav ger vakenhet, som ger inkännande av de behov man då upptäcker. Inkännande ger Bemötande. Bemötande ger friskare patienter. Friskare patienter minskar trycket på sjukvården.

Betr. Sverige med “världens bästa vård”:
Jag har genom bekanta hört följande.
För 14 dagar sedan var en mycket gammal man på husläkarbesök. Sändes hem igen. Hade svårt att andas. Tidigare inlagd på sjh för “vatten i lungorna”. Behöver syrgasförstärkning och vattendrivande. I förra veckan blev det så akut att han knappt kunde andas. Nytt husläkarbesök och nu skulle det blir fart på husläkaren som skulle "hålla i saken". Ingen plats fanns på sjukhusets geriatrik så den gamle har nu legat hemma hela helgen och flämtat efter syre. Idag fanns heller ingen plats, så han ligger kvar i sängen hemma och stöter fram stavelser och ingen syrgasskötare kommer till honom med en mobil syrgastub heller. Man struntar helt enkelt i mannen. Alla trodde att han skulle få sjh-plats idag måndag. Alternativet är akutintag, men det innebär korridorplacering. Detta är den vård Göran Persson ombesörjde då han 1994 "redde upp statsfinanserna efter borgarna" som övertog ett land i kris 1992 efter att Kjell-Olof Feldt och Stefan Ingves 1984 hade dragit ur proppen ur badkaret och skapat kasinoekonomin som sänkte hela landet. Ni läkare som läser detta och är stolta över det svenska sjukvårdssystemet kan ju fundera på hur länge styrelsen på ett amerikanskt sjukhus skulle sitta om denne man bott i USA?.
Jag har endast tagit upp USA i detta forum, men övergrepp av liknande slag sker inte i något annat EU land. Mitt uppe i detta så har vare sig sjukhusen eller dess läkare det minsta ansvar annat än att riskera en “Erinran” efter 8 månaders pärmad anmälan till HSAN. Det är inte att förvånas över att inte ens rötan får plats i sjukvårdssystemet. Jag är glad att Per-Albin Hansson & Tage Erlander slapp uppleva det träck som deras efterkommande drullar målade Folkhemmet med.

Helén

26 november 2007 10:26

Ja, det är inte klokt så det är inom sjukvården idag! Äldre (och för den delen även andra) skickas hit och dit, dåligt med information både till patient och anhöriga. Personalen räcker heller inte till. De ser inte allt de borde se. Min farfar har legat på sjukhus en månad, en dag var han så dålig att när han tagit sig ut till matsalen orkade han inte äta. Tog sig sen tillbaka till sitt rum. Inte EN enda personal hade uppmärksammat hur han satt där i matsalen utan att äta en tugga!
Dåligt med information, den ene säger si, den andre säger så.

För att inte tala om bemötandet... jag har hört så många som blir nonchalerade när de går till doktorn, för de lyssnar inte ordentligt på patienterna. Det är mycket enklare att bara skylla på ångest och liknande!

Slakthus

26 november 2007 10:47

Helén.
Jag känner sorg över hur sjukvårdssystemets vestaler behandlat din farfar. Det borde vara avskedsrelaterat att göra så mot en levande människa. Att det dessutom sker i ett land som Sverige är än värre. Du ska veta om, att bemötandet på en fattig fältklinik i Tredje Världen är bättre än det som händer din farfar i Sverige.

Det är numera de vanliga människorna som sätter betyget över vården - inte fanbärarna längre. Läs gärna bloggen nedan och se hur en läkare försvarar den felfria svenska sjukvården och sina egna fribiljetter till cirkusen. Mig står det upp i halsen i en utsträckning som jag inte klarar länge till. Det är som att springa i klister som kolleger och system ideligen förnyar framför fötterna.

Om vården blir privat och ansvarsribban sätts till internationell standard så kommer inget vårdföretag eller dess folk att våga annat än att skärpa upp. Skälet idag till att vi ser vårdföretag misslyckas lika ofta som de offentliga är Ansvarsfriheten. Ingen kan utkräva ansvar av en enda drulle annat än att säga upp avtalet med det privata vårdföretaget, vars personal kunnat göra vad den vill. Nya vårdavtal tecknas sen med "löften om förbättringar" och karusellen stannar inte så ofta. Kärnan är Ansvar med Påföljd för fysiska vårdgivare i stab och på golv! Innan detta införs av politikerna, ändras inte ett dugg.

http://mr.blogg.se/1195912062_jag_har_inte_aftonbla.html?790A55C1-B4B6-970B-704F1753C5D00BD4

Slakthus

26 november 2007 11:20

Ett av de vanligaste draperierna är "Vi saknar personal". Jag håller inte med om detta. Det är en prioriteringsfråga. Om tiden är så knapp att man inte hinner bemöta och vårda sina patienter, så måste man antingen skapa ett mediadrev eller en "rörelse" eller så beslutar man att man satsar på bemötandet och låter administrationen förfalla. Bemötandet är A och O och det finns en mycket stor och enormt kostsam offentlig utredning om just detta. Om adminstrationen faller ( utom i vissa betydande moment ), så kommer ledningen att drunkna i papper och obesvarade byråkratiska frågor. Jag efterlyser civil olydnad inom sjukvården utförd av dem som står upp mera för patienterna än för den sk patientmassan och verkligen vill ha en förändring - inte bara i prat utan även i verkstad. Detta kan inte ske av LOs Kommunala marionetter eftersom de i den sk,"Fajten" bevisat sig vara systembevarare oavsett vad det står på de flammande parollerna.

Slakthuset

1 december 2007 00:36

De Rödögda gör som de lärt sig i Röd-skolan. = Besvara alla svåra frågor med Tystnad.
Tystnaden ekar här som hammarslag från Fanbärarna som ivrigt studerar denna blogg och kniper åt med hopp om att Sahlin ska "rätta till" de oliktänkande som brukligt var på den gamla goda tiden. Beträffande den gamla mannen ovan, så fick han ligga i en korridor på akuten i 8 timmar med syrgas innan någon ens tittade till honom efter att "bomben" ( fackspråk för syrgastuben ) anslöts på krav av den medföljade hustrun, som blev förbannad. På en direkt fråga varfölr han inte fick komma in så sades det platsbrist. När sedan mannen kördes upp till en avdelning var alla sängarna tomma och välbäddade... Sjukvård? Tjolahopp och tjallepling om man inte gapar, skriker, kräver eller är hög socialdemokrat med arrangerad gräddfil til även höftledsop.