Mum

26 november 2007 13:58

Man kan ju undra, om den där proffessorn, har någon erfarenhet av hur det går till på "RIKTIGT".Själv, tyckr jag det är omöjligt. att kommunicera. med någon, som försöker tiga ihjäl problemen!

Mio

26 november 2007 14:10

Du detta lät ju mycket komplicerat, man får inte säga för många ord, ska sluta innan det är slut, inte tjata. Men om det inte blir någon bättring så blir det ju tjat och jag kan ju säga som så att söta sambon inte riktigt lyssnar på det jag säger alltid. Så visst blir det tjat!

CEBO

26 november 2007 14:35

Jag är man, gift sedan 2000 med en kvinna, "inte alltid så självklart" och för mig är allt omvänt, jag vill prata mer, jag vill att hon skall se hur jag mår och bry sig, vad är det då för fel på mig, är jag inte en man?? är min fru inte en Kvinna ???eller finns det undantag till denna "Regel" Vissa saker i relationen mellan mäniskor har som jag ser det inget med kön att göra, utan det handlar om sunt förnuft, orsak och verkan. Vi har alla förmågan att tänka och kan utifrån det dra slutsatser. Troligen är vi för bekväma, tar saker och ting för givet och lever efter gammla traditioner. Jag vet att vi är olika och tur är väll det, lite omtanke och sunt förnuft kommer man långt med. Och kom ihåg att äkta kärlek mellan två personer där båda verkligen älskar varandra är sälsynt, men i dessa förhållanden tror jag att dessa problem inte existerar.

Mumlan

26 november 2007 15:53

precis..
Hur ska man förmedla att man gärna vill att han själv upptäcker saker hos en, utan att man brutalt måste tala om det, och därmed förstöra hela kemin.
Till slut blir man som syskon och tappar lusten sexuellt.

Konstigt att man hör att detta händer så ofta?

Linda

26 november 2007 16:03

Jag tycker det är ganska intressant hur de här punkterna är utformade, som tex.
"3) Säg exakt vad det är du vill. Män har en förmåga att börja lösa problem direkt – så om du är kvinna, gå rakt på sak."
"4) Män och kvinnor pratar på olika sätt. Anpassa innehållet i det du säger. Män är mer konkreta och vill veta exakt vad som gäller."
"7) Om du är kvinna – lita på att det din man säger är sant. Sluta tjata – om och om igen om samma sak."
"8) Avsluta samtalet innan det tar slut. Börjar han se uttråkad ut? Fortsätt en annan gång."

Varför ska samtalet föras efter männens förutsättningar? Varför kan inte män lära sig hur kvinnor fungerar och anpassa samtalet efter oss? Jag undrar just om den här avhandlingen är skriven av en kvinna, jag läser igenom raderna.... Flera av punkterna hänvisar till att kvinnor ska lära sig hur män fungerar, inte att vi ska hitta en väg att förstå varann, jag menar bara det här: " Börjar han se uttråkad ut? Fortsätt en annan gång"
Varför inte lära männen att lyssna tills kvinnor pratat klart, vad är meningen med att lägga ner för att sen ta upp diskussionen igen?? Då blir det ju mer utdraget! Om nu män är så konkreta och mycket för att komma till saken så borde de lära sig lyssna så saken kommer ur världen snarast möjligt!

Helén

26 november 2007 16:14

CEBO: Jag tror visst att det finns män som kan kommunicera och framför allt, som VILL kommunicera. Tyvärr verkar de inte växa på träd! ;)
Lite tror jag nog allt att det har med kön att göra, för man hör ju ofta kvinnor tala om detta problem.
Håller med dig om att vi tar mycket för givet och blir bekväma, det gäller ju att jobba på sin relation, som det heter. Men det är svårt när man inte kan kommunicera!

Linda: Vad jag förstår är det skrivet av den kvinnliga professorn. Hade inte alls tänkt på det på det viset, men nu håller jag fullständigt med dig - varför ska vi anpassa oss till männen när det gäller detta?! Det är väl isåfall DE som måste lära sig att kommunicera!

CEBO

26 november 2007 16:47

Det känns som om allt skall vara en kamp, varför skall jag och inte du, om man är i en relation som bygger på kärlek, varför kommer då den frågeställningen upp??? e det så illa att de flesta av oss lever i förhållanden och äktenskap som fortgår för enkelhetens skull, eller för att ensamheten ser för otäck ut, eller för att i det förra förhållandet blev jag bränd, och det ska fan inte hända igen så jag släpper inte taget helt. Otäcka tanke, men jag kan tänka mig att där krävs det mycket av båda om sådana förhålanden skall fungera. Primärt tror jag att ingen är bättre en någon annan oavsett kön, ras, färg, läggning, hälsotillstånd o.s.v Dessutom tror jag att kvinnor talar med varandra oftare om sina förhållanden än vad män gör, detta gör ju givetvis att bilden sett från kvinnas sida är tydligare än den från mannens. Jag pratar i stort sätt aldrig med någon annan om hur mitt förhållande egentligen är. Kanske borde jag göra det.

Anna

26 november 2007 21:20

Tycker att professorn uttrycker sig klantigt , håller med föregående talare om att varför ska ena sidan anpassa sig efter den andra. i alla förhållanden måste man ju lära sig att ge och ta - båda måste anpassa sig.
Men jag vet att kvinnor och män kommunicerar olika. Jag har blivit (ibland brutalt) tränad i att kommunicera på mäns vis. var helt ensam kvinna på ett skiftlag med ett gäng karlakarar som skulle visa mig hur slipstenarna skulle dras! Det var inte lätt alla gånger även fast ingen av dem någonsin var elak.
Det handlade om att jag var tvungen att bli tydligare i min kommunikation och de fick allt lära sig att "prata lite run omkring" ibland.
Jag brukar ibland tänka att det härrör från när vi var jägarfolk. kvinnorna satt vid eldaen och fixade, där fanns det tid att prata, det fyllde tom en funktion. Männen som var de som jagade kunde inte prata socialt prat. Antingen gick de för transport, smög på byten eller jagade aktivt och då fins det inte tid eller plats för rundsnack utan då gäller korta och konsisa meningar - som ska åtlydas.
Sen finns det naturligtvis stora individuella skillnader. Jag som inte har några som helst svårigheter att prata med män på mäns vis har ändå svårt att kommunicera med min man men gämna mellanrum... Känslor och vardagsslit påverkar i mycket stor utsträckning!
Blev ett låååångt inlägg... hoppas det går att förstå.
Anna