Nån film blidde det inte idag, M kom hem för en liten stund sen och han orkade inte se en hel film. Så jag kikar på ännu ett avsnitt av Grey's istället, innan det är dags för sängen.

M var funktionär under skidtävlingen ikväll, så han är fortfarande kvar uppe på skidstadion. Vi andra åkte hem eftersom M jr skulle duscha och H jr skulle i säng. Hämtade upp H på vägen hos en kompis.

Har hunnit få H jr i säng, men M jr sitter och äter lite fil - det gäller att fylla på efter hårdkörningen! ;)

H käkade middag och stängde sen in sig på sitt rum.... typisk tonåring!

Själv har jag hoppat i myskläderna och tänker nog inte göra så mycket mer idag. Har satt igång både tvättmaskinen och diskmaskinen, så det ska väl plockas ur så småningom, men sen blir det nog soffan en stund. Kanske t.o.m en av filmerna som kom idag, vi får se.

Nu är vi hemma ifrån skidtävlingen, M jr:s första skatetävling. Han var jättenöjd efteråt och tyckte det var sååå roligt! Så nu ville han att vi skulle kolla om det blir några fler skatetävlingar i närheten framöver ;)

De åkte i par den här tävlingen, lite som stafett och han & hans partner kom 4:a, det tyckte jag var jättebra! Hans partner är mer erfaren, är ute på tävlingar varenda helg osv., så jag vet ju inte vad HAN tyckte - men M jr själv var jättenöjd och det är huvudsaken för mig!

M jr på prisutdelningen. Inte det bästa kortet, men det var svårt i mörkret...

Det är lite lustigt (eller egentligen lite tragiskt) hur en del föräldrar är. Ibland tror jag nästan att det är de som är mer drivande och vill att barnen ska tävla/vinna, mer än barnen själva! Det verkar så otroligt viktigt för dem med bra placeringar. Inte konstigt att många sen lägger av när de blir lite äldre, jag tror att mycket av glädjen förtas av all den här tävlingshetsen!

Själv försöker jag lära M jr att det viktigaste är att han har roligt och att han försöker sitt bästa. Om det sen inte räcker ända fram, då är det så, det är helt ok. Sen tycker ju naturligtvis jag också att det är kul när det går bra för honom och hejar på honom när han åker, men jag springer inte utefter banan och manar på honom som vissa gör...

Fick sällskap av min vän Åsa med barn en stund också, de bor alldeles bredvid skidstadion, så det var trevligt att de kom för att heja på!

Idag har jag äntligen tagit mod till mig och beställt en tid hos tandläkaren! Jag har känt länge att jag har hål i ett par tänder (minst) och nu har jag börjat få lite besvär av dem, så det gick inte att dra ut på det längre. Jag var till en tandläkare för ett par år sen, när jag hade bitit sönder en tand (Dajm är hårt!) och fått en spricka i den, men förutom det var det väääldigt länge sen jag var till tandläkaren.

När jag var liten hade jag inga bekymmer alls med att gå dit, kunde till och med laga tänder utan bedövning! Men efter sen jag fick H (och han är ju faktiskt 14 år nu!) så har det inte blivit av. I början var det nog mest ekonomin det berodde på, men ju längre tiden gått så har jag av någon anledning blivit rädd för att gå dit. Och det har ju funkat. Har jag nog intalat mig själv i alla fall... vi får väl se vad tandläkaren har för åsikt!

Nu har jag ju inte haft nån egen tandläkare på många år och det var ju i grannkommunen där jag kommer ifrån. Nu hade jag ingen lust att åka dit, det tar ju lite extra tid och så. När jag fick den där sprickan i tanden gick jag till en kvinnlig tandläkare som var vikarie och hon var väl ok. Nu har hon slutat, så jag fick tid hos den ordinarie tandläkaren, också hon kvinnlig. Jag tyckte det var bäst att säga som det var, att jag tycker det är väldigt obehagligt, så tandsköterskan skrev in det så att de är förberedda på det. Dessutom berättade hon att just den här tandläkaren brukar vara populär hos de som är rädda, så det känns ju betryggande!

Nu är jag ju inte bara rädd, utan lite nervös för att sätta mig där i stolen och visa upp mina dåliga tänder också... vad ska hon tro?!

Fick i alla fall tid snabbt. Jag hade fått komma redan imorgon om jag hade velat, men då är jag ju i storstan med M jr för hans tandläkarbesök. Istället fick jag en tid på måndag. Så nu får man gå och vara nervös hela helgen... tur i oturen att jag ska jobba, då blir det mindre tid över att tänka!! ;)

Fler som är rädda??

Så, nu står makaronipuddingen i ugnen och puttrar. Det är bra med mat som inte kräver så mycket passning! ;)

Mamma ringde för en stund sen och sa att hon inte skulle komma och titta på skidtävlingen ikväll. Tyckte att det skulle bli sent?! Starten går 18:30. Jaja, allt är ju relativt...

M jr stack iväg till en kompis en stund. H jr har somnat i min säng, vilket var ganska bra. Det blir väl lite senare än vanligt isäng ikväll, men hon ska inte vara på dagis förrän 07:45 imorgon.

H har inte dykt upp än från skolan, vilket är lite överraskande. Men han har säkert sällskap med nån kompis på vägen hem, då brukar det ta lite längre tid...

Man märker i alla fall att det börjar bli lite, lite ljusare ute nu. Klockan är ju redan 16 och det är inte helt mörkt än. Idag har det ju dessutom varit regnigt och grått, så då är det ju extra mörkt ändå.

Visst längtar jag till våren, men det skulle vara lite kul med en rejäl omgång med snö först, för barnen och skidåkningens skull :)

Barnen var så sugna på glass när jag skulle in på affären och ville gärna ha varsin. Idag var jag inte så svårövertalad, så jag köpte ett paket glasstrutar. Lyckades smälla i mig en själv när vi kom hem också... Egentligen är jag inte så mycket för glass, speciellt inte den här årstiden (som jag mycket riktigt påpekade för Åsa senast igår!), men nån gång ibland kan jag inte låta bli. Att det var choklad och grejer på glassen hjälpte väl till något det också, godissugen som man är...

Tycker ni om glass?

Nu är vi hemma igen efter eftermiddagens bravader. Låneböckerna är återlämnade, mjölk m.m inhandlat och M jr:s tänder röntgade och kollade. Inga problem där, rena och fina tänder, inga hål. Har dock ännu flera tänder som sitter löst och snart kommer att trilla ut! Han som redan tappat 6 st på nån månad bara... det blir dyrt för tandfén!! *skratt*

En gnagare på ett ton, stor som en tjur?! Gud, jag får rysningar bara jag läser om det!! Ni som har följt min blogg ett tag vet säkert vid det här laget att jag är paniskt rädd för råttor och möss. Bara tanken på dem gör att jag får rysningar!

Nu är det ju tur att den här jättegnagaren varit utdöd sen flera miljoner år sen. Tänk att träffa på någonting sånt!! Det skulle vara betydligt värre än att stöta på ett lejon eller en orm...

Finns det fler som har samma råttskräck som jag??