Just nu har de AP-träff på jobbet. Det är lite synd att jag inte kunde vara med, men så är det när man har sjuka barn.

Det blir säkert diskussioner som vanligt om vår låga bemanning. Chefen verkar tycka att vi är tillräckligt med folk, men hur kan det då komma sig att alla sliter?? Flera kollegor är i riskzonen för sjukskrivningar, då måste det väl ändå vara nåt som är fel?!

Min räddning under det här året är att jag håller på med mitt projekt. Jag jobbar bara mina kvällar och helger som syrra, så jag slipper vara med i allt kaos. Jag ska inte sticka under stol med att jag haft det ganska tufft själv, men jag behöver inte vara på arbetsplatsen varenda dag.

Snart är det här året slut och då ska jag gå tillbaka till min ordinarie tjänst. Jag måste säga att jag är liiite orolig för hur det ska bli! Nu ska man ju inte ta ut nånting i förväg, men om det ser ut som det gör idag är jag orolig för hur jag själv kommer att må.

Jag har själv "gått in i väggen" för några år sen och har inte alls samma stresstolerans (och inte samma minne heller) som tidigare. När man nu ser hur alla sliter och kämpar, så får jag lite ångest. Förhoppningsvis blir det bättre när jag kommer tillbaka eftersom man inte satt in nån vikarie när jag varit borta, men en kollega som jobbar 100% finns inte längre med i vår arbetsgrupp utan håller på med andra uppgifter. Så även om jag återgår till ordinarie jobb så står ju hela gruppen med en heltid mindre!

Då tycker cheferna att vi har mindre antal patienter, men det har vi inte!

Usch ja... jag försöker att inte oroa mig i förtid, men ibland kan jag inte låta bli.

Det här med neddragningar och dåligt med vikarier är ju ingenting som är unikt för vår arbetsgrupp, det verkar vara samma bekymmer överallt i det här landet. Det är inte konstigt att fler fel begås i vården, alla är så himla stressade. Massor av arbetsuppgifter läggs på hög, för man hinner bara med det absolut akuta. Vad är det för kvalitet?!

Inte är man direkt högavlönad heller... Det är dags för löneförhöjning i år, men än har vi inte hört nåt. Inga lönesamtal eller nånting. Förresten är det ju inget att gå och vänta på, för de där kronorna lär väl varken göra från eller till...

 

Ewa

14 november 2007 15:29

Det är förståeligt att du gruvar dig, men ha bara koll på att det inte blir så att du ligger sömnlös över något som du ändå inte kan påverka förrän det är dax. Kram.

http://fundringar

 

Anna

14 november 2007 15:32

Låter kämpigt. Jag var nära att ramla över kanten för några år sedan och har upplevt din ångest... Försök att ta en dag i taget och sen dra i nödbromsen direkt när du känner att det barkar hän och blir jobbigt. Jag lovar - du märker snabt om du inte orkar.
Lycka till
Anna

http://enannassida.blogg.se

 

Mia

14 november 2007 16:29

Det här med att jobba med människor, det är varken välavlönat eller särskilt uppskattat "UPPIFRÅN", verkar det som....

http://winyan.bloggagratis.se

 

Åsa

14 november 2007 17:45

Lönesamtalen är på gång snart.
Men någon större löneökning lär det väl inte bli tal om...
Skriver ett vanligt mail om vad som blev sagt på ap träffen.

Kram Åsa

http://klackebo.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så var det helg igen. Veckorna går verkligen fort, oavsett om man jobbar eller om man är ledig. Nu har ju jag haft min veckas semester redan och jobbar för fullt igen, men resten av familjen är ju ledig. M har en vecka kvar på sin semester nu och tyv...

Som jag skrev har jag ju tagit tjänstledigt från mitt ordiniare jobb som sjuksköterska. Har varit ledig snart ett år. Jag är egentligen ledig pga studier, pluggar engelska på högskolan. Men samtidigt som jag pluggar har jag också startat eget som öve...

Oj, det var verkligen länge sen jag skrev något på den här bloggen! Har nästan glömt att jag ens hade en blogg, det har ju gått över 1½ år sen senaste inlägget... Men helt plötsligt så fick jag lust att börja blogga igen. Vi får se hur länge det håll...

Har känt av smärta i armen idag, efter sprutan, men inte alls så illa som endel verkar ha fått det. Sov lite dåligt inatt, vaknade så fort jag låg på armen osv. Så idag har jag varit jättetrött. Men blir det inte värre än så här så tänker jag inte kl...

Här är höstlovet i full gång och t.o.m. snart över. Gud så fort en vecka går!! H har varit hemma hos sin pappa i några extra dagar, men kom hem i tisdags kväll igen. Innebandyträning igår och idag är han hemma hos en kompis. M jr har varit hemmavid, ...