Så har man då avklarat två arbetsdagar redan. Det har gått fort! Det har varit skapligt lugnt, så man hinner sätta sig in i saker och ting (även om det kommer ta ett tag till innan man har kläm på allt). Idag har jag hunnit ha möte med personalen på min grupp och gå igenom alla boende. Vissa har det knappt hänt nånting med, medans det har hänt mycket med andra. En ny har flyttat in också och det tar ju lite tid att få grepp om en person sådär, sjukhistoria, mediciner osv. Alla är ju så dåliga när de flyttar in numera!

De verkar ha haft det väldigt tufft när vi haft semester, de andra sköterskorna. Det har uppdagats många missar osv. Känner med dem, för man vet ju själv hur det är att stå där och inte veta vilket håll man ska vända sig åt när arbetsuppgifterna hopar sig... När man arbetar med människor så kan man ju inte alltid prioritera (planeringen faller om nån blir dålig osv.) och man kan ju inte bara spara vissa grejer till en annan dag. Man får vackert stanna och jobba över för att allt ska bli klart. 

Känner själv att jag mycket, mycket lätt rycks in i den här stressen! Bävar redan för helgen, då jag jobbar fredag-måndag. Vet ju hur stressigt det brukar kunna vara...