Siw

20 augusti 2008 08:51

Håller fullständigt med dig .. Köper inte argumentet många har för att barnen ska ha en mobil att barnen då alltid blir kontaktbara men ungarna kan ju strunta i att svara, speciellt då de är inne i någon lek och inte vill avbryta ..

Åsa

20 augusti 2008 09:22

Här funderar vi ju på om Linnea ska få ha mobil (gammal utan några som helst finesser)med sig i bland till skolan eftersom hon inte har fritids längre och ska bli hämtad av oss, om vi kan eller gå själv till moster Bs jobb eller mormor/morfar osv.

Som i går skulle jag sluta 14:00 och L samma tid, hade förvarnat att jag ev kunde bli lite försenad,men att jag kommer.
Då hade det ju kunnat vara bra att nå henne just om man ser att man verkligen inte kan komma från jobbet i tid ,så hon kan ta sig till jobbet istället för att stå vid skolan och vänta eller gå till någon annan eller följa med kompisen A hem en stund.

Fast L är då helt inställd på att har hon telefon med sig så lämnar hon den till fröken på morgonen, för hon har två lådor en för nycklar och en för mobiler som hon sedan låser in och man får ta dem när skolan slutar igen. Dock är det väl inget krav kanske på att de ska lämnas in på mogonen?
Men L tycker det är toppen att lämna in den , inte vill man väl hålla reda på den under dagen , säger hon, vilket jag tycker är bra.
Att ringa ens i mobil, slå nummret osv har aldrig ens L gjort så än mindre vet hon hur man smsar eller tar emot !Så det får bli en lektion i åtminstone att ringa om hon ska ha med sig mobilen någon dag ibland.

Kanske är det mer prat om sina mobiler, finesser osv bland pojkarna?
Linnea verkar inte alls bry sig om vilken mobil man har och vet inte om det just är någon av hennes tjej kompisar som brukar ha mobil med sig. Vet att A har en gammal men den har hon nog sällan och har aldrig haft med den i skolan.

Så nej, jag tycker inte barn ska ha mobil förräns de verkligen behöver den och ajg skulle aldrig kosta på dem någon dyr telefon, inte förräns de möjligen är väldigt stora. Bättre att ha kontant kort och gammal telefon som inte är speciellt attraktiv för någon annan heller....

Yvonne

20 augusti 2008 10:48

Sådant i låg ålder kan fort skapa mobbninng tycker jag. Som du säger: de som har värst och bäst ser ner och kanske ev mobbar de som ingen mob har.
Fruktansvärt!
För alla föräldrar har inte samma förutsättningar för att kunna ge allt i materielvärldssamhället vi lever i idag.
Själva här hemma med våra barn har vi alltid ett "tänka till" innan det skaffas saker. Behövs det? Var ska det användas osv...
Töserna fick sina första mobiler när de var 12 coh 11 år. Idag är de 16 och 15 år. Allteftersom de har velat byta till annan mob har de fått lagt pengar själva eller fått i present/ julklapp. Fortfarande med samma föräldratänk i hälarna, vilket kan göra barnen vansinniga, men de lär sig efter vägen...
Pojken på 8 undrar ibland om en mobil, men det är blankt nej. Tills han behöver en. Det gäller ju också att ha kontakt mellan vuxna när de ska hämtas och kämnas och annat som gör att ingen mobil behövs. Vet man var barnen är så finns där oftast en fast telefon att tillgå. Men visst , de är bra att ha om något händer. Tänk så gott det är tycker jag att bara låta den vara avstängd någon dag!
Oj det blev långt detta, men så resonerar vi här.
M v h

Helena

20 augusti 2008 10:58

Nä jag tycker inte barn ska ha mobiler om det inte finns en bra anledning till det som min ena bästa kompis lillebror tex har har diabetes så där tyckte jag det var en jättebra idé att han fick ha en så han kunde ringa sin mamma direkt om något hände, han var rätt länge ensam om att ha mobil så ung. Tror han fick första när han var sju idag går han gymnasiet. Däremot om barn får mobil bara för att ha, det ser jag ingen som helst anledning till. En kpmpis dotter har önskat sig en mobil av mig i present och julklapp i två år nu, hon är bara tio så mig får hon ingen mobil av ens om jag hade haft en liggande.

Helén

20 augusti 2008 11:58

Tack för era inlägg! Skönt att höra att fler är inne på samma linje.
Kan hålla med om att det finns vissa undantag, som du Helena beskriver. Men det är ju just undantag!

Mia

20 augusti 2008 15:39

Personligen finner jag ingen större idé för små barn att ha mobil. Men visst finns det undantag då det är en viktig grej att ha, men för det mesta anser jag att ju längre barn kan vara utan telefon dessto bättre. Själv lägger jag undan min mobil med jämna mellanrum, jag är så glad att slippa den ibland. Varför ska vi alltid behöva vara nåbara? Jag tror detta stressar barnen mer än något annat, alltid kunna nås, pressen att vara häftig och ha den senaste modellen etc.
En väninna till mig hade en väldig diskussion på ett föräldramöte, då hon ansåg att alla mobiler skulle samlas in inför lektionerna så de inte skulle störa (Hennes barn har också mobil) men då blev det ramaskri på de andra föräldrarna!! Inte på barnen utan föräldrarna! Hur skulle det gå, då kunde de ju inte få tag på sina barn under hela dagen!! Hallå?? Behöver man verkligen nå sina barn under dagen så finns det väl någon lärartelefon att ringa! Hur gjorde vi förr? Jag har aldrig behövt bli nådd när jag gick i skolan, och hade det behövts hade mina föräldrar troligen ringt lärarrummet.... Vad tänker folk med?
Så, då blev det en roman igen här!! *L*

Helén

20 augusti 2008 23:27

Precis Mia, det är ju föräldrarna som skapar det här behovet och inte barnen! Det har gått bra utan mobiler tidigare, så jag kan inte förstå varför man måste kunna få tag på sina barn 24/7 numera?!