Barnen har vilat, negerbollarna är slut, samvetet har krypit sig på... Är det bara jag som är så här tokig?! Inte ens en vecka höll mitt nya liv. Jag fattar inte varför det ska vara så svårt!

Häromåret gick det hur bra som helst, motivationen var på topp länge länge och resultatet blev ju därefter. Men nu?! Det är som om jag har en liten röd djävul på ena axeln som hela tiden sitter där och säger "Du ska inte inbilla dig att du klarar det här", "Tänk vad det vore gott med...", "Du kan börja om imorgon", "Du är ändå så värdelös, så du kan lika gärna köpa lite mer godis"... Hur jag än försöker så lyckas jag inte bli av med den lille röde! Han måste vara fastklistrad med nåt superlim...

Ja, en del tycker ju att det är förfärligt att kalla negerbollar för just negerbollar. Till och med pappa Rudolf i "Sunes sommar", om ni minns den scenen? *skratt*

När H gick på lågstadiet hade hans fröken förbjudit dem att säga negerbollar. Chokladbollar heter det, enligt henne. Ja, det kan man ju också säga, men ända sen jag var liten så har det alltid hetat negerbollar. Jag har aldrig ens reflekterat över att det skulle ha med svarta människor att göra!

Vad tycker du, får man säga negerbollar?

I vilket fall som helst så kom jag ju på en perfekt ursäkt att göra något gott till e.m., klart barnen måste ha nåt mumsigt som piggar upp när de är sjuka! Hm, alla missbrukare är duktiga på att hitta på ursäkter...

H jr och jag har således tillverkat just negerbollar. Hon tyckte det var jättekul att få kladda lite med smeten! Just nu ligger både hon och M jr och vilar, men sen ska vi ha lite mys och smaska... ;)

Det dåliga samvetet kommer nog som ett brev på posten lite senare...

....är hasspann. Nånting som H jr tycker är jättetjusigt. Hon påpekar ofta att jag fått mitt av pappa... halsband :)

Ibland önskar jag att jag kunde byta jobb!! Visst har jag ett rätt så bra jobb som sjuksköterska, men ibland känns det som att jag skulle vilja göra något helt annat!

Jobbet är stundtals otroligt stressigt, man är alltid själv på kvällar och helger, otroligt stort ansvar, chefen är inget bra (lindrigt sagt!), dålig lön jämfört med andra ställen, tråkigt att jobba kvällar och helger när barnen är hemma osv.

Men vad ska man göra istället?? Det går ju inte att få ett jobb utan högskole-utbildning idag och det har jag redan satsat på. Att dra på sig mer studielån är helt otänkbart.

Häromkring växer jobben inte på träd direkt heller, var precis in på Arbets-förmedlingens hemsida och där fanns mindre än 10 jobb... det känns som man sitter lite fast!

En 52-årig kvinna i Australien blev nyligen attackerad av en vithaj när hon var ute och paddlade kajak. Lyckligtvis klarade hon sig! Men jag förstår inte dessa människor som ger sig ut på hav och sjöar...

Själv undviker jag i möjligaste mån att ens åka båt! Jag har alltid varit rädd för att bada där jag inte kan se botten och vad skulle hända om jag trillade i eller båten sjönk?! Jo, jag skulle hamna mitt ute i vattnet där det är många, många meter ner till botten... usch, jag ryser bara jag tänker på det!!

Jag kan bada i sjön och havet, men jag gör det inte så gärna och går aldrig mer än ett par meter ut. Dessutom har jag har fullständig koll på vad som sker runtomkring mig! Ser jag en fisk flyger jag upp ur vattnet igen. Dessutom kan jag få panik bara av att komma åt lite sjögräs!

Kanske skrattretande för de allra flesta, men det är inte kul kan jag säga... Inte blev det bättre efter Estonia heller måste jag säga. Har åkt båt två ggr sen dess. Den ena gången var vi till Åland på en dagskryssning och jag kan ju säga att jag var nervös under hela resan! Skulle aldrig i mitt liv åka på en kryssning där man sen sover över på båten. Det här var dessutom mitt i sommaren när det var fint väder, så det var ju en fördel.

Andra gången var på min möhippa, då någon kommit på den snillrika idéen att jag skulle ut och åka vattenskidor! Aldrig i livet!! Ledsen att göra alla besvikna, men jag var minst lika besviken att ingen ens snappat upp att jag är livrädd för djupt vatten! Det slutade med att jag i alla fall åkte med ut i motorbåten en sväng och det räckte kan jag säga! Fullständigt skakis i benen efter en minst sagt svängande tur på vattnet fick jag äntligen komma upp på land igen!

På tal om julen. Det är ju mycket ätbart som är speciellt för julen. Förutom det självklara som maten på julbordet (där skinkan är det absolut viktigaste enligt min mening) så är det ju en hel del annat gott som i alla fall vi vill ha till jul.

Lussekatter och pepparkakor bakar vi alltid till advent. Eller rättare sagt, jag brukar baka lussekatterna, ibland med hjälp av M jr, och M brukar stå för pepparkakorna tillsammans med barnen. Jag brukar göra egen peppar-kaksdeg som får stå över natten, blir så mycket godare än köpt deg!

Sen är det ju det här med julgodis också... Vissa år gör vi många sorter, vissa lite färre. Ibland testar vi nya sorter, men det finns vissa sorter som alltid återkommer:

Knäck (brukar försvinna i rasande takt)

Nougatrullar (de ljusare)

Snöbollar

Sen finns det en annan självklar sak som bara MÅSTE finnas hemma hos oss till jul och det är skumtomtar!! Vi är storkonsumenter av dessa, de är ju bara sååå goda! Några av hos har gjort som Grynet också, värmt dem i mikron... *skratt*

Vad har ni för favoriter till jul?

Nja, kanske inte riktigt än, men det står inte på! Bara drygt två månader kvar! Och det vet vi ju alla hur fort de månaderna går. Har faktiskt börjat fundera på förberedelserna lite smått. Julklapparna är ju till 99% klara - såå skönt!!

Häromveckan sålde de saffran på ICA, 2 för 15 kr, så då passade jag på att köpa några paket. Lussekatterna vill man ju ha FÖRE jul, till advent och lucia, så dem måste man ju baka i god tid. Kommer nog att baka dem om några veckor, de håller sig ju bra i frysen! Ju tidigare man börjar, desto mer hinner man njuta av veckorna före jul, utan att behöva springa runt som en dåre för att få allt klart.

Jag älskar julen! Alla ljus, dekorationer, alla dofter, allt gott (såklart!), paket osv. Varje år försöker vi köpa nån ny juldekoration. Önskar att det kunde se ut såhär:

Det har ju blivit mer och mer populärt att dekorera även utsidan av huset till jul, framför allt med ljus. När jag bodde i USA fick jag ju se en hel del av sånt, där har ofta varje liten stad en tävling i finast dekorerat hus. Jag kommer ihåg att vi åkte till Norfolk en gång och tittade på ett hus som hade jättemycket ljus, både på huset och ute på gården. Bilköerna var långa runt kvarteret!!

Det gäller ju att ha rätt mängd ljus och dekorationer, så att det fortfarande ser fint ut.

Sen finns det ju de som vräker på allt vad de har! Inte blir det snyggt inte... vet inte om de tycker det själva, eller om det bara blir en kul grej att ha så mycket som möjligt?!

Det här med julljus är inte bara nåt för alla oss som bor i hus. Bor man i husbil så går det minst lika bra att fixa lite julstämning ;)

Något som jag tycker är fint är när man sätter upp massor av små (ofärgade ska det vara) ljus i träden, till exempel såhär:

På Liseberg har de ju numera riktig julmarknad med massor av ljus. Det ska tydligen vara väldigt fint. Tyvärr har vi ännu inte lyckats ta oss dit, men varje år hoppas jag att det ska bli av! Vi får se hur det blir i år...

Idag skulle vi ha varit på utvecklingssamtal i skolan, för M jr. Nu blir det ju inte så eftersom han är sjuk. Lika bra det kanske, för vi hade alldeles glömt bort att fylla i ett papper som man skulle ha med sig då. De får skriva ihop lite själva inför utvecklingssamtalet, ex. vad de är bra på, vad man behöver öva mer på, vad de tycker om osv. Sen går man igenom det papperet när man träffar fröken.

I år har de tydligen fått fylla i nåt papper i skolan också, vad jag förstår handlar det om att själv bedöma om man klarat de mål som finns uppsatta. Det är ju väldigt bra att barnen själva får vara med och tycka, fundera och i viss mån bestämma vad de ska öva mer på. När en annan gick i skolan hade man ju kvartssamtal och då var det ju mest läraren som satt och pratade om hur man låg till osv. Ser det som positivt att barnen får vara mer delaktiga!