På väg hem från jobbet åkte jag till banken. När jag parkerat och gått över vägen ropar en man från jobbet (kom just på att det finns ju TVÅ manliga på jobbet!), hejar och frågar vad jag åker runt med. Vadå?! Min bil såklart?! Men då visade det sig att jag åkt iväg från jobbet med motorvärmarsladden i uttaget... Satte ju i den imorse för det var kallt och jag trodde inte jag skulle bli där mer än ett par timmar!

Suck! Ena piggen var lite sned, men jag hoppas verkligen att den går att använda ändå. M gjorde samma sak för ett par år sen och en ny sladd är inte helt billig! Den kostade några hundralappar. Tänk att det alltid ska vara nånting...

Som sagt, jag var till banken i alla fall och fick dosan upplåst, så nu kan jag betala räkningar ("jippi") och allt sånt där nödvändigt igen.

Efter det blev det en sväng till ICA innan jag hämtade H jr på dagis. Hon verkade rätt trött, men de sa att hon inte varit hängig idag i alla fall. Hade dock ätit dåligt och det har hon gjort hela veckan hon har varit sjuk. När vi kom hem skulle hon absolut inte lägga sig, men hon satte sig framför tv:n och tittade på Svampbob. Och vad gör hon nu?! Sover i soffan! *skratt*

M jr kommer nog strax hem från skolan. Han var jättepigg imorse, få se hur han är när han kommer hem. Har ju skidträning ikväll, om han nu inte är alltför trött.

Ska ringa till H tänkte jag och höra hur läget är. De skulle ha halvdag i skolan idag, för lärarna skulle iväg på nåt på e.m Eleverna lämnade säkert inte in nån protest över det! ;)

Imorse var jag trött! Jag ställde fram klockan flera ggr, jag ville bara inte gå upp! Det har varit fullt upp i flera dagar och jag känner att jag skulle behöva vara ledig. Jag SKA ju egentligen vara ledig fredag-söndag, men eftersom datakillarna inte kunde komma i tid, så hade jag ingen dator idag. Den kommer inte förrän imorgon nån gång. Några trasiga filer hade ställt till det så att IT-killen måste installera om hela datorn... Frågan är bara hur det gått till, för det är bara vi i projektet som brukar använda den datorn (vad vi vet...) och sist vi använde den var det inget fel!

Fick lite annat viktigt gjort i alla fall, men nu så MÅSTE jag ju jobba i helgen... Och det är inget litet jobb. En hel veckas matsedel (lunch och middag) ska göras om för att passa en undernärd person. Alltså måste jag räkna ut kalorier till höger och vänster, plus att jag sen ska räkna ut hur mycket mer en sån matportion kostar, i snitt, jämfört med "normal" mat. Tja, det kan ju ta sin lilla tid....

På lördag morgon ska M jr åka till Torsby, samling kl halv 7 på morgonen, så då kan jag åka direkt till jobbet och jobba ett par timmar. Sen ska M till skidklubben och hjälpa till, så då måste jag vara hemma med H jr. På e.m ska vi till svärföräldarna, för svärmor fyller år nästa vecka.

Får väl jobba desto mer på söndag, men på e.m har H innebandymatch som jag tänkte titta på. Fullt upp fast man tänkt vara ledig! När ska man få tid och energi till annat? Som att göra klart i förråden t.ex Det har legat helt nere sen jag kom hem från USA, har inte funnits tid alls till det. Jag vill verkligen ha det klart innan jul, för nu ser det inte kul ut här hemma. Nej, jag säger som min vän Å, jag har lust att dra täcket över huvudet och ligga där några dagar...

Ja, det var den lustigaste sökningen idag som gjort att nån hamnat på min sida... "Lektyr tidning"... undrar vad de letade efter?! ;)

Inget de hittade här antar jag...

En 13-årig pojke har avlidit efter en olycka i Stockholm. Han blev skjutsad på cykel av sin mamma och hamnade på något vis under en buss. Usch, jag bara ryser! Tycker det är så himla jobbigt att läsa om barn som råkar illa ut på alla de vis och speciellt mycket känns det när det handlar om barn i samma ålder som mina egna....

Jag kan inte ens föreställa mig hur jag skulle reagera om någon kom och talade om att det hänt nåt hemskt/allvarligt med något av mina barn! Hur tar man sig igenom sånt??

Man kan ju inte låsa in barnen för att skydda dem, hur gärna man än skulle vilja. Men det är ju så jobbigt med den där ständiga oron! Nu har inte H börjat vara ute i farten, mer än att vara hemma hos kompisar ibland, men jag fasar för den dagen det börjar...

Men det är ju inte bara helgkvällarna. Det kan ju hända något när som helst, på väg till eller från skolan, träningen osv. Även om det inte är deras fel kan det ju komma någon rattfyllerist eller annat som orsakar en olycka.

Jag vill sända en tanke till alla som förlorat sina barn på ett eller annat vis, i sjukdom, olycka eller annat...

Läste precis på Aftonbladets hemsida att män som jobbar i hemtjänsten ofta blir sexuellt trakasserade... Det framgick dock inte om det är arbetskamrater eller pensionärer som står för trakasserierna!

Pratade precis på jobbet imorse om just killar i vården. Där jag jobbar finns det i princip bara en kille som är fast anställd. Visst har det funnits några till, men det har varit vikarier som jobbat över sommaren och så. Jag förstår att de inte dras till vården, med tanke på löner osv. Sen kan det ju inte vara lätt att vara ensam kille bland en massa kärringar... *skratt*

Dessutom händer det ju emellanåt att äldre damer vägrar ta emot hjälp av en manlig personal. Det kan jag förstå! Jag skulle inte heller vilja bli duschad eller torkad i baken av en kille! Inte för att det skulle vara något sexuellt, men om man har de hjälpbehoven är man ju så utsatt ändå, i underläge liksom och det blir ju inte lättare om det kommer nån av det motsatta könet.

Många av de äldre är ju också uppfostrade med att allt som har med hygien och intima delar är något väldigt privat som man inte talar med andra om. Det är inte så lätt alla gånger!

Jaha, så var det över för denna gång! Alltid lika trevligt :)

Spännande att se hur det utvecklar sig mellan Izzie och George! Har svårt att tro att det skulle bli något mellan dem?!

Det är ett så himla mysigt program, gillar såna där det är lite humor och glimten i ögat. Både med- och motgångar.

Derek är ju alltid trevlig att titta på... *skratt*! Och Karev...

Imorgon måste jag bege mig till banken. Har några utbetalningsavier att lösa in (tyvärr inga stora summor!) och så måste jag få säkerhetsdosan till internetbanken upplåst! Snart dags att betala lite räkningar och då klarar jag mig inte utan.

De har verkligen skurit ner på öppettider på banken här. Numera är det bara öppet två dagar i veckan! Det gäller verkligen att man inte får några brådskande bankärenden...

För att inte tala om Svensk Kassaservice! De har inte ens ett eget kontor längre. Fast det förstår jag ju i och för sig, stå och betala hyra för lokaler för de få timmar de hade öppet!

Rent generellt verkar det som att samhället mer och mer bygger på att man har dator med Internet hemma och fixar sina ärenden den vägen. Det märks ju ofta på tv också, t.ex på nyheterna säger de ju ofta (eller så står det) att mer går att läsa på hemsidan. Dessutom blir det större och större krav från skolan ju äldre barnen blir, att mer och mer ska skötas via dator. I M jr:s klass har t.ex fröken skickat med en CD hem med ett matteprogram som alla ska installera hemma och sen öva på.

Nu är ju inte det här nåt problem för mig personligen, även om jag känner mig otroligt handikappad om det blir nåt fel på datorn eller Internet-uppkopplingen!! Nej, jag tänker mer på de äldre och andra som inte har dator/Internet. Alla har ju till exempel inte råd med vare sig dator eller Internet. Det kan inte vara lätt för barn vars föräldrar inte har råd, tänk vad de blir utanför i mångt och mycket! Många ungdomar tillbringar ju mycket av sin tid framför datorn och har en stor del av sitt sociala liv där, med chattar, mejl, MSN, Facebook och allt vad det är. Det kan inte vara lätt alla gånger att säga att man inte har dator! Eller Internet...

Relationer

Vem är den människa som du vet att du alltid kan komma till oavsett?

Min man.

Vågar du rangordna dina vänner och bekanta i vilka som betyder mest? Kan man göra det eller inte?

K betyder allra mest, sen varken kan eller vill jag rangordna. Känns inte riktigt rätt att göra det. Olika människor betyder olika mycket i olika situationer.

Har du blivit sviken av en vän någon gång? Hur/När? Känns det fortfarande?

Ja, det har jag blivit. Det som känts mest var när min bästa kompis pratade skit och ljög om mig till andra. Har mycket svårt att lita på folk som det är ändå, inte blev det bättre...

Känner du att du har en bra relation till människor omkring dig?

Ja, det tycker jag nog, men det kanske andra ska bedöma?!

Vad tror du andra tycker är din bästa/sämsta egenskap?

Oj, så svårt! Det är väl också något som andra ska bedöma. Har faktiskt ingen aning!