Min vän och jobbarkompis Å ringde precis och informerade om att AP-träffen om ett par dagar blivit flyttad till nästa vecka. Detta pga att det är så mycket att göra på onsdag att de inte kommer hinna ha nån AP-träff!

Vi pratade en stund om hur det är på jobbet och jag har ju själv sett hur alla sliter när man är dit. Ju närmare årsskiftet vi kommer desto mer orolig blir jag för hur det ska bli!

Visserligen blir vi ju en mer när jag kommer tillbaka, men det är inte hela lösningen. Vi går så himla kort om folk att det är omänskligt! Å som är på väg tillbaka från en längre sjukskrivning har nyss gått upp på 50%, men skulle nog behöva gå ner på 25% igen. Hon dras ju med i den stress som är, vilket gör att hon åter mår sämre. Det finns flera på jobbet som verkligen står på gränsen till att bli sjukskrivna! De sliter och stressar. Visst, en del dagar får man byta och gå dagtur istället för kväll, så sätts det in vikarie på kvällen, men det räcker inte!

Hela året har det signalerats till chefen att det här håller inte, men det händer ingenting! Jag är tveksam till hur pass mycket hon för våran talan "uppåt". Om det fortsätter så här så har hon inte många syrror kvar när året är slut...

Och det här ska man tillbaka till?! Jag har haft tur som har jobbat med projektet det här året, har bara haft mina kvällar och helger kvar som syrra. Men nu känner jag en viss oro för hur det ska bli efter nyår som sagt. Jag var själv sjukskriven ett längre tag för ca 5 år sen och har ända sedan dess haft en betydligt lägre stresströskel än tidigare. Hjärnan kan inte ta in lika mycket information som tidigare, minnet har blivit sämre och blir det för stressigt blir det bara kaos!

Så visst är man rädd att hamna nere på botten igen...

Förbannad blir man när allt bara handlar om pengar! Det sparas och dras in på personal nåt helt otroligt, sätts det in vikarier är det så få timmar som möjligt, vilket gör att man knappt hinner rapportera ibland.

Nu är det t.o.m så personalen ute på grupperna börjar reagera, de märker ju också av det här. De får inte samma stöd och hjälp som tidigare, vårdplaneringar hinns inte med, ja inget mer än det mest akuta hinns med. En klar försämring av kvaliteten! Ändå tycker högsta hönset att vi har samma goda vård... lätt att säga när man sitter på sitt kontor långt borta!

Nu har de dessutom bestämt att den bil vi sköterskor haft dygnet runt ska kunna bokas av andra på dagtid! Vilket innebär att vid akuta utryckningar under kontorstid så kan det hända att vi står utan bil. De tycker att vi ska planera vårt jobb så att vi kan boka in den t.ex onsdag f.m osv. Ja, ni hör ju hur genomtänkt det här är! Vi får nog gå ut med ett meddelande till alla våra pensionärer att de absolut inte får bli akut sjuka på kontorstid...

Här kommer receptet på mackorna vi åt häromkvällen. Både barn och vuxna här hemma gillar dem :)

4 port

500 g köttfärs

svartpeppar

ca 1½-2 dl ketchup (efter tycke och smak)

skivad form/långfranska

riven ost

Gör så här:

Bryn köttfärsen och peppra. Blanda ner ketchup. Fördela på franskskivorna. Strö över riven ost. Gratinera i ugn, 225 grader, ca 5 minuter eller tills osten smält och fått lite färg.

Barnen har vilat, negerbollarna är slut, samvetet har krypit sig på... Är det bara jag som är så här tokig?! Inte ens en vecka höll mitt nya liv. Jag fattar inte varför det ska vara så svårt!

Häromåret gick det hur bra som helst, motivationen var på topp länge länge och resultatet blev ju därefter. Men nu?! Det är som om jag har en liten röd djävul på ena axeln som hela tiden sitter där och säger "Du ska inte inbilla dig att du klarar det här", "Tänk vad det vore gott med...", "Du kan börja om imorgon", "Du är ändå så värdelös, så du kan lika gärna köpa lite mer godis"... Hur jag än försöker så lyckas jag inte bli av med den lille röde! Han måste vara fastklistrad med nåt superlim...

Ja, en del tycker ju att det är förfärligt att kalla negerbollar för just negerbollar. Till och med pappa Rudolf i "Sunes sommar", om ni minns den scenen? *skratt*

När H gick på lågstadiet hade hans fröken förbjudit dem att säga negerbollar. Chokladbollar heter det, enligt henne. Ja, det kan man ju också säga, men ända sen jag var liten så har det alltid hetat negerbollar. Jag har aldrig ens reflekterat över att det skulle ha med svarta människor att göra!

Vad tycker du, får man säga negerbollar?

I vilket fall som helst så kom jag ju på en perfekt ursäkt att göra något gott till e.m., klart barnen måste ha nåt mumsigt som piggar upp när de är sjuka! Hm, alla missbrukare är duktiga på att hitta på ursäkter...

H jr och jag har således tillverkat just negerbollar. Hon tyckte det var jättekul att få kladda lite med smeten! Just nu ligger både hon och M jr och vilar, men sen ska vi ha lite mys och smaska... ;)

Det dåliga samvetet kommer nog som ett brev på posten lite senare...

....är hasspann. Nånting som H jr tycker är jättetjusigt. Hon påpekar ofta att jag fått mitt av pappa... halsband :)

Ibland önskar jag att jag kunde byta jobb!! Visst har jag ett rätt så bra jobb som sjuksköterska, men ibland känns det som att jag skulle vilja göra något helt annat!

Jobbet är stundtals otroligt stressigt, man är alltid själv på kvällar och helger, otroligt stort ansvar, chefen är inget bra (lindrigt sagt!), dålig lön jämfört med andra ställen, tråkigt att jobba kvällar och helger när barnen är hemma osv.

Men vad ska man göra istället?? Det går ju inte att få ett jobb utan högskole-utbildning idag och det har jag redan satsat på. Att dra på sig mer studielån är helt otänkbart.

Häromkring växer jobben inte på träd direkt heller, var precis in på Arbets-förmedlingens hemsida och där fanns mindre än 10 jobb... det känns som man sitter lite fast!

En 52-årig kvinna i Australien blev nyligen attackerad av en vithaj när hon var ute och paddlade kajak. Lyckligtvis klarade hon sig! Men jag förstår inte dessa människor som ger sig ut på hav och sjöar...

Själv undviker jag i möjligaste mån att ens åka båt! Jag har alltid varit rädd för att bada där jag inte kan se botten och vad skulle hända om jag trillade i eller båten sjönk?! Jo, jag skulle hamna mitt ute i vattnet där det är många, många meter ner till botten... usch, jag ryser bara jag tänker på det!!

Jag kan bada i sjön och havet, men jag gör det inte så gärna och går aldrig mer än ett par meter ut. Dessutom har jag har fullständig koll på vad som sker runtomkring mig! Ser jag en fisk flyger jag upp ur vattnet igen. Dessutom kan jag få panik bara av att komma åt lite sjögräs!

Kanske skrattretande för de allra flesta, men det är inte kul kan jag säga... Inte blev det bättre efter Estonia heller måste jag säga. Har åkt båt två ggr sen dess. Den ena gången var vi till Åland på en dagskryssning och jag kan ju säga att jag var nervös under hela resan! Skulle aldrig i mitt liv åka på en kryssning där man sen sover över på båten. Det här var dessutom mitt i sommaren när det var fint väder, så det var ju en fördel.

Andra gången var på min möhippa, då någon kommit på den snillrika idéen att jag skulle ut och åka vattenskidor! Aldrig i livet!! Ledsen att göra alla besvikna, men jag var minst lika besviken att ingen ens snappat upp att jag är livrädd för djupt vatten! Det slutade med att jag i alla fall åkte med ut i motorbåten en sväng och det räckte kan jag säga! Fullständigt skakis i benen efter en minst sagt svängande tur på vattnet fick jag äntligen komma upp på land igen!

På tal om julen. Det är ju mycket ätbart som är speciellt för julen. Förutom det självklara som maten på julbordet (där skinkan är det absolut viktigaste enligt min mening) så är det ju en hel del annat gott som i alla fall vi vill ha till jul.

Lussekatter och pepparkakor bakar vi alltid till advent. Eller rättare sagt, jag brukar baka lussekatterna, ibland med hjälp av M jr, och M brukar stå för pepparkakorna tillsammans med barnen. Jag brukar göra egen peppar-kaksdeg som får stå över natten, blir så mycket godare än köpt deg!

Sen är det ju det här med julgodis också... Vissa år gör vi många sorter, vissa lite färre. Ibland testar vi nya sorter, men det finns vissa sorter som alltid återkommer:

Knäck (brukar försvinna i rasande takt)

Nougatrullar (de ljusare)

Snöbollar

Sen finns det en annan självklar sak som bara MÅSTE finnas hemma hos oss till jul och det är skumtomtar!! Vi är storkonsumenter av dessa, de är ju bara sååå goda! Några av hos har gjort som Grynet också, värmt dem i mikron... *skratt*

Vad har ni för favoriter till jul?